Bali – en spännande ö långt borta.
Upplev kremering, elefantritt, marknader, god mat och trafikkaos.
På Bali är du alltid välkommen att kliva rakt in i deras egen vardag.
Res dig upp från solstolen och upplev Bali på riktigt.
När jag är ute och reser skriver jag alltid ned de absolut första intrycken.
På Bali översköljs jag av dofter, ljud och upplevelser redan under mitt första dygn.
Min dag börjar med tidig, tidig morgon för att möta dagen nere vid havet.
06.00 stillhet, fågelkvitter, meditation, soluppgång, tidvatten, rökelsedofter, städarnas lugna krattljud swich-swich, lekfulla vildhundar som nafsar efter mina skosnören, leende vänliga människor, vågornas dån mot korallreven långt där ute.
12.00 stekande tropisk hetta, letar efter skugga, vajande palmer
- Madame you want massage, manicure, pedicure?
- You want to buy things from my shop?
18.00 kompakt mörker, knattret från hundratals energiska vespor, kryddstark middag under parasoll vid stranden, fötter i varm sand, kläder klibbar fast på kroppen, cikador spelar, åskblixtar i fjärran.
24.00 varma nattbad i poolen och långa samtal med nyfunna vänner.
Bali ligger långt bort från Sverige. Flygresan tar nästan 15 timmar från Köpenhamn.
Placerat vid ekvatorn och tre mil öster om Java i Indonesien ligger Bali med sina tre miljoner invånare på en yta ungefär som Gotland. 95 % är hinduer och övriga muslimer, kristna och buddhister.
Klimatet är tropiskt varmt och fuktigt med en regnperiod från december till mars.
Är det värt att flyga så här långt för att gå omkring och svettas i två veckor i 30 graders klibbig värme.
Svaret blir ett tveklöst JA för människor, mat och naturupplevelser. De som åker till Bali för att sola på kritvita stränder och bada i turkost vatten blir lätt besvikna. Cypern och Grekland har bättre bad än Bali. Nej, till Bali åker man för det fantastiskt vänliga och gästfria folket.
Efter frukost ålar jag mig in i min halvfuktiga, turkosa baddräkt. Jag tänker gå ner till stranden, lägga mig under ett parasoll och läsa i min spännande Stieg Larssonbok. Vägen ner till stranden är liten men asfalterad med ödemark på ena sidan och tempel, guesthouse och dansskola på den andra. Däremellan växer höga palmer och färgglad bouganvilla.
Jag hinner precis lägga mig till ro under parasollet så är jag omringad av Ida, Amanda och Sabrina. De skulle kunna heta Wayan, Made, Nyoman eller Ketut, men har alla tre tagit turistnamn för att lättare bli ihågkomna. På Bali finns bara fyra namn och man döper barnen i den ordning de föds. Wayan heter första barnet och Ketut heter det fjärde. Sen börjar man om igen så Wayan kan både vara barn nummer ett och barn nummer fem. Med breda leenden slår de sig ner på min solsäng och börjar ogenerat knåda mina blekfeta ben och fötter. Som om det var den mest naturliga sak i världen. Jag vänder och vrider mig som en mask på en metkrok och gör några lama försök till protester. De är helt övertygade om att jag ska säga ja till hela paketet vilket innebär massage samt fot och nagelvård. Jag gillar de glada tjejerna och säger ja till nagelvård. Nagelbanden ansas med något som ser ut som min knapphålssprätt och därefter lackas de med ett rosa lack som i den svaga vinden blandas med sand och får en alldeles speciell knottrig yta. Jag ger dem med glädje 40 kr och tackar för pratstunden. Från den stunden är de mina vänner på stranden.
- Mam, vill du följa med på kremeringen? undrar Sabrina medan hon stoppar ner pengen i sin ficka
Det är kremering klockan två borta vid ”kyrkogården”.
För mig känns det väldigt ovant att med kamera gå omkring bland levande, döda, rök, frukter, gåvor, spelemän och framför allt glada sörjande. Jag frågar hela tiden om lov innan jag tar närgångna bilder men alla välkomnar mig med ett leende.
Jag träffar änkan och hennes syster. Två otroligt vackra kvinnor på 65 och 70 år. Händerna är skrynkliga och välanvända men ögonen glittrar av både glädje och sorg.
De bjuder mig på vatten och små gulgröna clementiner.
- Det är min man som kremeras idag tillsammans med hans bror som dog för tre månader sedan.
Eftersom det inte fanns pengar till kremering när brodern dog så har han fått ligga i en tunn liten kista i jorden i väntan på att nästa släkting skulle dö. Nu ligger båda i varsin kremeringskista tillverkad av bambu. Alla gäster har lagt sina gåvor i kistorna. Gåvorna består av mat, pengar, tyger och blommor som ligger i små flätade korgar. 20 – mannaorkestern spelar på sina plingplonginstrument. Vi hörde dem igårkväll när de repeterade i komunalhuset. Ingen gråter – alla är bara glada att snart får återfödas och gå till ett bättre liv.
På Bali föregås själva kremeringen av att de döda bärs runt på en stor färgglad tron. Innan de kommer in på själva kremeringsområdet så snurras tronen runt, runt för att på så sätt villa bort de onda andarna. Den stora öppna bambukistan eldas upp med hjälp av stora gasolbrännare. En man ser till att kremeringen sköts ordentligt genom att ”röra runt” med en stor stav. Framåt kvällen när det bara är lite rök kvar som stiger upp mot himlen kommer prästen till platsen och samlar upp den vita askan samt eventuellt någon liten benbit. Allt läggs i en kokosnöt och prästen vadar långt ut i det långgrunda vattnet för att sjösätta kokosnöten som en liten båt så att själen kan segla vidare.
Andar spelar en stor roll på Bali. Varje hem har sina små tempelplatser både inne och utanför sina hus.
- Jag har 20 tempelplatser i mitt hem, berättar Ricky vår chaufför. Varje morgon ställer jag fram nya blomkorgar, ibland med pengar, kex eller rökelser.
Det är ett ”måste” hos många familjer för att önska huset lycka till inför den nya dagen. Detta tar både tid och kraft att sköta men han skulle aldrig fuska med det.
För Ricky kostar det tio kr/dag att köpa nya små blomkorgar, vilket blir 300 kr/mån. Enorma summor för en familj där medelinkomsten är 500 kr/mån.
Ricky berättar även om Bali Beach Hotel som var ett av de första hotellen som byggdes på Sanurstranden under 60 talet. Hotellet var tio våningar högt och totalförstördes vid en stor brand 1993. Allt utom rum 327. Det rummet har bevarats i sitt sotiga skick och kallas numera för det heliga rummet. Innan jag går in måste jag knacka och ta av mig skorna. Jag blir fascinerad av att rummet är helt intakt med kläder, sängar, tavlor samt de sotade väggarna som minne av branden. Det knackar på dörren och in kommer en servitör med ännu en frukostbricka som han ställer vid sängbordet. Ännu en frukostbricka till de goda andarna.
Ayan som arbetar på hotellet och är ansvarig för matinköpen undrar om jag vill följa med till matmarknaden inne i Denpasar. Den öppnar fyra på morgonen. Kameralins och glasögon immar igen när jag kliver ut från min bungalow, ut i den varma kolsvarta morgonen. Vi åker taxi 30 minuter. Att köra bil själv är otänkbart. Vi västerlänningar skulle ha svårt att klara denna enorma, ofattbara trafik där varje meter på gatan alltid är fylld av vespor, motorcyklar, stora stadsjeepar, hästskjutsar och lokalbussar. Dygnet runt. Trafiken flyter på och alla kör om på den sida som just då har en lucka på någon meter.
- Detta skulle aldrig ha hänt om inte du varit här, säger Balinesen när västerlänningar är inblandade i trafikolyckor. Det ligger något i det talesättet.
På matmarknaden hyr Ayan genast upp sig på en bärare, en rakryggad kvinna som tålmodigt går med oss bland alla stånden med sin stora korg på huvudet.
I korgen landar potatis, grönsaker, fiskchips, höns och kryddor. Korgen blir tyngre och tyngre men inte med en min avslöjar kvinnan att det är tungt. Ständigt leende följer hon oss vart vi än kryssar fram bland tyger och cikador. Cikadorna ligger i små flätade burar. Ljudet påstås hålla råttorna borta. Trängseln är enorm och jag förstår mer och mer vitsen med att bära allt på huvudet. En massa bärkassar i händerna skulle inte fungera i denna enorma folkmängd. Ayan stannar till vid en tygbutik där sömmerskan Nyoman syr vackra saronger på sin gamla Singer trampmaskin.
- Min man var tidigare bartender på Hyatt Hotel, berättar Nyoman men gick i pension vid fyllda 53 år.
Han orkade inte med stressen när datorerna gjorde sitt inträde i barerna. För stressigt och för slamrigt. Han fick en engångssumma från Hyatt och nu gjorde han sociala insatser på sjukhuset. Tog hand om besökare, visade dem till rätta, pratade med sjuklingar som behövde ha någon att prata bort en stund med samt skötte de små offerkorgarna.
Vilken underbar frivilligsyssla!
Nu står Nyomans ekonomiska tillit till hennes fyra barn. Yngsta sonen är bartender på kryssningsfartyg i Italien och han tjänar bra. Han skall snart komma hem till Bali på semester. Hoppas hans pengar räcker till en ny symaskin åt mor.
I ståndet bredvid sömmerskan Nyoman kan jag köpa ”whitening soap”. En tvål som bleker din hud. Jag frågar om det verkligen fungerar och jag behöver bara titta på den askgrå kvinnan så inser jag att det i alla fall har en viss effekt. Hon ser ut som om hon gått över ansiktet med vitt mjöl. Så konstigt det är, jag åker till Bali för att få lite solbränna och hon skrubbar sig med ”vit-tvål” för att efterlikna min vinterbleka hy.
Jag älskar elefanter. Jag finner dem i Klungkung. Två timmars bilfärd från Sanur. Fem stora elefanter står och väntar på mig. De är födda på Sumatra och tränade av Thailändska elefantskötare. De är lugna, de är glada och de har bra djurskötare. Jag berättar för skötaren Made att jag har en fadderelefant i Tsavo i Kenya. Kanske är det de orden som öppnar dörren till hans hjärta.
- Vill du sitta som mahout på min elefant? frågar han.
Jag har alltid drömt om att få rida elefant på riktigt, inte gunga fram i någon vinglig turistkorg utan sitta precis bakom elefantens huvud, gränsle över den breda, håriga nacken. Jag blir med hjälp av Made mahout för några lyckliga ögonblick. Vi rider ner i vattnet och badar, vi går en vända i skogen, vi utför konster på en pall och som avslutning får jag sitta på betarna och elefanten hissar mig högt upp i luften. Det sjunger och pirrar i hela kroppen och jag är otroligt lycklig som får vara med om denna stund. Jag klappar och tackar min elefant och han daskar mig lekfullt med sina stora skrynkliga öron. Jag donerar en liten summa till inköp av extra bananer och som tack får jag ett grovt hårstrå från elefantens långa svans.
På hemvägen stannar vi till vid Hardys köpcenter och får fot- och kroppsmassage. Jag sjunker ner i en skön fåtölj, lyssnar till avslappnande musik och låter massörerna mjuka upp mina spända axlar. Inom fem minuter sover jag. Ännu en härlig dag på Bali fylld med äventyr är till ända.
Text och bild:
© Elisabeth Sjöberg Strand november 2007
Fakta/resetips:
Badstränder:
Kuta, Nusa Dua, Sanur och Lovina
Restauranger i Sanur:
Längs huvudgatan
Jepun: bra internationell och indonesisk mat. Live music.
Apa Kabar: bra indonesisk matLa Luna: bra indonesisk mat
Legong: hummer och Chardonnay vin, dyrt men gott
Telaga Naga: dyr och bra. Tillhör Hyatt och pris därefter
Längs stranden:
Vila Shanti: goda grillspett med jordnötssås serveras på liten bordsgrill
Italienaren: pizza, bruchetta, vin i bringare och ishink
Trevlig strandbar:
Bamboo Bar: hängstolar runt en stor rund bar
Prisnivå:
Bra middag med inhemskt öl/vin, ca 250 kr
Dryck:
Öl: inhemskt Tiger
Vin: inhemskt Hatten (vitt, rosé, rött)
Jag rekommenderar rosévinet
Att göra:
Elefantcamp, forsränning, bergsvandring, dykning, surfing, snorkling, båtturer, jungle trekking, tempelbesök, mountainbikes, vattenfall, varma källor, spabehandlingar, massage, monkeyforrest, sea walker, ubåt, risterasser, dansuppvisningar,
Båt till Lombok och Gilliöarna
Shopping:
Klockor, glasögon, saronger, blusar, träsniderier, batik, silversmide
Resa runt:
Bemo, små lokalbussar
Taxi, billigt
Bil med chaufför, ca 300 kr/dag
Hotell:
Palm Garden, bra, litet och familjärt (Sanur).
Pris: ca 300 000 IDR (250 kr)
Resa hit:
Singapore Airlines med fantastisk service och bra benutrymme.
15 000 kr inkl hotell och stop over i Singapore.
Restid:
15 tim från Köpenhamn med mellanlandning i Singapore.
